Archive for the 'News' Category


Impressive Swimming Pool: Replica of a Stradivarius Violin


Being able to customize certain aspects of your house is crucial to present day architecture. And people are not shy about their desires when it comes to home design. Take this swimming pool that replicates an 18th century violin. The owner didn’t just want an outdoor resemblance of a violin, but an exact (full detailed) Stradivarius violin as the design for the house of water activities. Cipriano Landscape Design & Custom Swimming Pools delivered a great project that simply dazzles you. Not only with the shape – bridge, strings, tailpiece, f-holes, and chin rest of the violin included in the build – but with its state of the art features. The high level of complexity can be found as well as in the design, but also in the modern technology the entire pool offers.

stradivarius-violin-pool-4 violin-pool-architecture-1 violin-pool-architecture-2 violin-pool-architecture-3 violin-pool-architecture-5 violin-pool-architecture-6 violin-pool-architecture-7

Fiber optic depicting the strings can glow in the evenings as well as synchronize with any kind of music if there’s any playing outside the pool. And when you can adjust all settings and utilities from your mobile, comfort is totally delivered. Oh, did we forget to tell you that you can listen to music underwater? Or that you can have a total of 12 persons in the over-flow spa? Yeah, they’re all true. Would you dare to make one for yourself?


Read more:


Lunar Eclipse – April 2014

Join it LIVE here!

A total lunar eclipse will take place on April 15, 2014. It will be the first of two total lunar eclipses in 2014, and the first of a tetrad (four total lunar eclipses in series). Subsequent eclipses in the tetrad will occur on October 8, April 8, 2015, and September 28, 2015.

The April 15 eclipse will be visible in the Pacific Ocean region, including Australia, as well as North and South America. The moon will pass south of the center of the Earth’s shadow. As a result, the northern part of the moon will be noticeably darker than the southern part. It will occur during the ascending phase of the moon’s orbit, part of lunar saros 122.


A lunar eclipse occurs when the moon passes within Earth’s umbra (shadow). As the eclipse begins, the Earth’s shadow first darkens the moon slightly. Then, the shadow begins to “cover” part of the moon, turning it a dark red-brown color (typically – the color can vary based on atmospheric conditions). The moon appears to be reddish due to the refraction of light through the Earth’s atmosphere. This is the same effect that causes sunsets to appear red.

The following simulation shows the approximate appearance of the moon passing through the earth’s shadow. The moon’s brightness is exaggerated within the umbral shadow. The northern portion of the moon will be closest to the center of the shadow, making it darkest, and most red in appearance.



On April 15, 2014, the moon will pass through the southern part of the Earth’s umbral shadow.It will be visible over most of the Western Hemisphere including east Australia, New Zealand, the Pacific ocean, and North and South America.In the western Pacific, the first half of the eclipse will occur before moonrise. In Europe and Africa, the eclipse will begin just before moonset.In North America, Mars will arguably be the most prominent object in the sky other than the moon, appearing 9.5° northwest of the moon.Spica will be 2° to the west, while Arcturus will be 32° north. Saturn will be 26° east and Antares 44° southeast.

Mars will be at opposition on April 8 and closest to earth on April 14, so the eclipse will also be an excellent time to observe Mars in a good telescope. It will be a minimum distance of 0.618 AU, the closest approach since 2007. With an apparent diameter of 15.2″, Mars will appear as large in 120 power telescope as the moon will with the unaided eye.

The moon will enter Earth’s penumbral shadow at 4:54 UTC and the umbral shadow at 5:58. Totality will last for 1 hour 18 minutes, from 7:07 to 8:25. The moment of greatest eclipse will occur at 7:47. At that point, the Moon’s zenith will be approximately 3,000 kilometres (1,900 mi) southwest of the Galapagos Islands. The moon will leave the umbra shadow at 9:33 and the penumbra shadow at 10:38.

The umbral magnitude will peak at 1.2907. At that moment, the northern part of the moon will pass 1.7 arc-minutes south of the center of Earth’s shadow, while the southern part will be 40.0 arc-minutes from center. Thus, the northern part of the moon will be noticeably darker. The moon’s appearance will change significantly throughout the eclipse as the depth of the shadow changes. The gamma of the eclipse will be -0.3017.

The eclipse will be a member of lunar saros 122. It will be the 56th such eclipse.

Viewing events

Many museums and observatories are planning special events for the eclipse. The Griffith Observatory will stream the eclipse live on the Internet.

Related eclipses

The April 15 eclipse is the first eclipse in a tetrad; that is, four consecutive total eclipses with no partial eclipses in between. There will be one eclipse every six lunar cycles during the tetrad – on October 8April 8, 2015, and  September 28, 2015. The lunar year series repeats after 12 cycle, or 354 days, causing a date shift when compared to the solar calendar. This shift mean the Earth’s shadow will move about 11 degrees west in each subsequent eclipse.

This tetrad will start during the ascending node of the Moon’s orbit. It is the first tetrad since the 2003–04 series, which started in May. The next series will from 2032 to 2033, starting in April.


According to the Blood Moon Prophecy popularized by Christian pastors John Hagee and Mark Biltz, the April 15 eclipse is a sign of significant change to come.Starting in 2008, Biltz began teaching that the Second Coming of Jesus would occur at the end of the tetrad. Hagee takes a softer stance, saying only that the tetrad is a sign of something significant. The idea gained popular media attention, appearing in newspapers such as USA Today.It was criticized by many Christian writers as being unlikely from a religious perspective.  In a FAQ on the subject, the scientific radio show Earth & Sky called the use of the term “blood moon” to describe a tetrad as a recent invention that had no scientific basis.According to Christian Today, only a “small group of Christians” see the eclipse as having religious significance.

More:  Blood Moon Prophecy


Two charged for Strad heist

Prosecutors say it was the suspect’s “dream theft” – to simply snatch an expensive Stradivarius violin from an unsuspecting musician.

Never mind that Salah Salahadyn, 41, had already tried and failed at art theft.

He pleaded guilty in 2000 to trying to resell a US $25,000 statue to the art gallery owner from whom it had been stolen in 1995.

And his ex-girlfriend told investigators that while he had not stolen it himself he did plot the theft.

Salahadyn was sentenced to five years in prison for that crime.

Now he could face up to 15 years for separate theft, after he and another suspect were charged yesterday in connection with the January heist of a 300-year-old Stradivarius violin valued at $5m.

A confidential source told police that Salahadyn talked about stealing high-end art, the criminal complaint said.

“Salahadyn explained that his dream theft was a Stradivarius violin because of its potential value and the fact that it could be snatched from the hands of a musician as they walk down the street,” the complaint quoted the source as saying.

Salahadyn and a second man, Universal Knowledge Allah, 36, appeared in court yesterday charges of being a party to robbery. Allah is also charged with possessing marijuana.

Court Commissioner Katharine Kucharski ordered cash bail of $10,000 for Salahadyn, citing a lengthy criminal record that includes theft and bail jumping, and $500 for Allah, whose record is clean.

Allah’s lawyer, Paul Ksicinski, noted that the criminal complaint said his client was not at the scene of the robbery. It does say Allah bought the stun gun used in the attack.

Many Stradivarius violins, crafted by renowned Italian luthier Antonio Stradivari, are owned by private collectors who lend them to top violinists to be played in symphonies.

Experts say a Stradivarius violin degrades with disuse but remains in good condition when played regularly.

Experts estimate 600 to 650 Stradivarius instruments remain – about half of what the master produced – and they can be worth millions of dollars apiece.

It would not be hard to find one. Symphonies that feature a Stradivarius often play up the fact in brochures, advertisements and local media.

For example, Frank Almond, a concertmaster at the Milwaukee Symphony Orchestra, gave newspaper and magazine interviews about the Stradivarius, built in 1715, that was loaned to him by a private owner, and he’s discussed the instrument in podcasts.

He had just completed a performance on January 27 and was putting the violin in his vehicle when a man shocked him with a stun gun, he told investigators. He fell to the ground, and by the time he recovered the thief’s van had sped away.

Violin thefts are generally rare, perhaps because thieves know the easily identified instruments would be hard to sell.

But the robberies seem to be increasing, and musicians should be more cautious, said David Bonsey, a New York-based violin maker and appraiser.

“It’s just one of these really unfortunate things where there’s really a loss of innocence,” Mr Bonsey said. “We’ve seen a lot of this in recent years.”

Police found the stolen violin late on Wednesday night in a suitcase in the attic of a Milwaukee home of Salahadyn’s acquaintances. Police said the homeowner did not know what was in the suitcase.

The music industry breathed a sigh of relief when police said the violin appeared to be in good condition.

But the theft also rekindled conversations about how to balance keeping the violins safe and making sure the public has a chance to enjoy them.

Kerry Keane, an international consultant for musical instruments from Christie’s, said his clients who own Stradivarius violins are rethinking what to do with them.

Many bought the violins with the philanthropic intent of lending them to top virtuosos, he said, but as the violins increase in value, so does the risk.

“One client is considering buying a lesser grade of violin he can lend out,” Mr Keane said.

“That’s my greatest fear – that this will add hesitance to the philanthropists who buy them so they can be played in public.”


Sweden’s incredible ice orchestra

i(ce)-Tunes: Sweden’s ice orchestra

(CNN) — They’re among the rarest instruments in the world, but they’ll be discarded come spring. They’re so fragile even the players’ breath risks nudging them out of tune. Turn up the temperature in the concert hall and you’d have, not a finely chiseled viola, flute or conga, but a glass of water.

“And you’d be healthier for drinking it!” says Tim Linhart, ice-instrument maker extraordinaire to an orchestra playing a series of concerts throughout the winter in the remote Swedish town of Luleå, just beneath the Arctic Circle.


Hearing is believing
Hearing really is believing when it comes to these evanescent instruments made — bar the strings and other odd parts of metal or wood — entirely from frozen water.


Linhart has held ice concerts not only in Sweden over the past 15 years but also in far-flung locations from Beaver Creek, Colorado, to the Italian alps.
His main problem, he says, in attracting a greater audience to the genre is people’s incredulity that an ice instrument could make more than the most rudimentary sound.
A recording of an ice violinist busking a solo classical piece outside Luleå’s House of Culture in around -10 C is evidence to the contrary.
The sound is sharp and ethereal, with a wide tonal range.

Not only classical
But the ice repertoire doesn’t include only refined, classical pieces.
Along with the violins and a viola, cellos and a bass, there’s an ice banjo in this year’s lineup to accent country and bluegrass numbers.

ice-music-violinist-gallery Beautiful but fragile.

Six- and 12-string guitars suit rock ‘n’ roll, and an ice xylophone resting on bicycle inner tubes — to aid its resonance — works across the genres.
As for the orchestra’s gigantic spherical “bubble drums,” Linhart tells CNN, “they really shake your skeleton.”
Doubtless they’ll be deployed to funky effect in the — inevitably, this being Sweden — series of Abba-themed concerts among the 40 or so on the program this year.

Winter pursuit
A stone sculptor in warmer months, the bearded Linhart, 53, makes all the instruments for the winter concerts in a six-week burst in his back garden.
They’re transported to a specially built igloo auditorium seating 170 people in a nature park outside Luleå, where the orchestra plays.
Originally from New Mexico, Linhart was invited to this town of 80,000 residents in Swedish Lapland 10 years ago to take part in the building of one of the world’s first ice hotels.
He met his wife here. That’s one reason he’s stuck around, but no doubt it also helped that Luleå is one of the coldest towns in Sweden.

ice-music-guitarist-gallery “Ice makes a sharper sound than wood,” says creator.

Lovers of a cold climate
So, apart from loving a sub-zero climate, how else do ice instruments differ from the conventional kind?
They’re quicker to make, for a start, Linhart says.
“I can do the carving on the front and back plate of a standup bass in two hours.
“The chisel just glides through the ice.
“My tools are similar to those of a regular instrument maker,” he says. But when it comes to sealing one of his creations together, “the only glue I use is water.”
“If you want to glue a crack in an ice instrument, you just take a little straw, blow through it until the ice melts and then let it freeze again.
“With wood, you can only carve.
“With ice, you can also grow.”
Just add water!
Another difference from conventional instrument making?
Linhart wears dishwashing gloves while he’s carving, something you wouldn’t see many master violin makers doing.


Icy materials
The sculptor works mainly with “white ice,” a pearl-colored blend of water and snow that’s especially flexible when frozen.
Then there’s clear ice: “Pure frozen water with no flaws, just molecule against molecule all the way through.”
But it’s harder to find. Northern Sweden is a good place to look, but you have to dig 20 centimeters beneath a lake surface to find the bubble-free stuff.
Instruments wrought from either material are both more beautiful and more fragile than traditional instruments, Linhard says.
What other instrument, he asks, lets the light shine through?
Their unique visual qualities are exploited in the performances, when non-warming LEDs, constantly shifting in color, are placed inside the instruments.
“It’s like a nightclub in heaven,” Linhart says.

Spring thaw

ice-music-tim-gallery What other instrument transmits light?

The instruments are exceedingly delicate.
They melt in springtime and require constant maintenance before then.
When played, the violins are suspended by strings from the ceiling to keep them from the musician’s warm body.
Just the breath from players and audience means every instrument has to be re-tuned slightly between each song.
Such attention is worth it, says Linhart, for the exquisite sound these magical objects produce.
“Ice instruments have a more detailed sound than wood, say, which absorbs the vibrations from the strings and dampens the sound,” he says.
“Ice is stiffer. It picks up all the vibrations.
“That’s why it makes your hair stand on end.
“You might think the sound on a normal instrument is perfectly clear — until you hear an ice instrument and go, ‘Ah ha!’
“The clarity is crystal.”

Flight plans
Up next on Linhard’s icy agenda is an instrument dreamed up specifically for ice called the orgasmatron, after the machine in the Woody Allen film “Sleeper.”


It’s like a cello, but one a player bows from inside, making his or her body part of the sound.
Linhart doesn’t intend his ice-crafting career to end with instruments.
His dream project is an ultralight airplane made from ice.
Luckily, temperatures tends to get colder the higher you fly.

ieces of ice: “Shining Child,” played by Michael Mandrell
Terra Aria,” played by cellist Giovanni Solima.

*By Simon Busch, CNN, January 22, 2014


da Vinci’s piano-cello hybrid

Listen to Leonardo da Vinci’s 500-year-old piano-cello hybrid

da Vinci -piano-cello hybrid
Drawings from the Codex Atlanticus were used by a Polish pianist to resurrect the ‘mythical’ instrument

November 2013: A musical instrument that was devised by the Italian luminary Leonardo da Vinci over 500 years ago has been constructed and played in Poland for the first time.
Sławomir Zubrzycki, a pianist and composer, crafted the ‘viola organista’ from the plans that were sketched by da Vinci in around 1470. The plans come from the Codex Atlanticus, an 11-volume collection of da Vinci’s drawings and writings, comprising work on a range of subjects from botany to physics.
There have been a number of attempts to recreate the viola organista in the past, but each time the instrument “fell into oblivion”, Zubrzycki said in an interview.
So, the Polish musician set upon creating his own version of the “mythical” instrument. Starting the project in 2009, Zubrzycki only completed it last year after overcoming a number of practical complications.
The instrument, which resembles a baby grand piano, is a hybrid of sorts, combining the piano and the cello. To play it, a foot pedal is continuously pumped, spinning four wheels inside the instrument that are wrapped in horse tail hair (the same material that is used for violin bows). When a key is pressed, the corresponding metal string presses down onto the wheel, creating a sound similar to a cello.
The viola organista was debuted by Zubrzycki last month at the Academy of Music in Krakow, the academy from which he graduated in 1988.
Speaking at the event, Zubrzycki said: “I have no idea what Leonardo Da Vinci might think of the instrument I’ve made, but I’d hope he’d be pleased.”


Titanic’s violin and jewels

Titanic violin sells for more than $1.4 million at auction

AP Photo/Henry Aldridge and Son

Oct. 2013 LONDON – A violin believed to have been played on the Titanic before the doomed vessel sank beneath the waves has sold for 900,000 pounds (some $1.45 million) at auction.

An unidentified bidder on Saturday won the violin, whose metal fixtures appear corroded by seawater and is no longer playable. The violin, with bandmaster Wallace Hartley‘s name on it, is believed to have been found at sea with the musician’s body more than a week after the Titanic sank.

Hartley and his seven fellow band members were among the 1,517 people aboard the Titanic who died after it hit an iceberg. According to some accounts, the band played the hymn “Nearer, My God, To Thee” to keep spirits up as the passengers boarded lifeboats in the early hours of April 15, 1912.

Auctioneer Henry Aldridge and Son says the violin has been subject to numerous tests to check its authenticity since it was discovered in 2006. It said earlier this year that the violin was Hartley’s “beyond reasonable doubt.”

The German-made violin was a gift from Hartley’s fiancee Maria Robinson, and was engraved with the words “For Wallace on the occasion of our engagement from Maria.”

“It is just a remarkable piece of history,” auctioneer Andrew Aldridge said ahead of Saturday’s auction. “I have been an auctioneer for 20 years, but I have never seen an item that brings out this degree of emotion in people before.”

The musicians have been hailed as heroes for sacrificing their chances of escape.

“Mr. Hartley and the band were very brave people … standing by their posts to the bitter end,” Aldridge said.

Titanic’s jewels on display

Fifteen pieces of jewelry recovered from the wreckage of R.M.S. Titanic recently went on display at the Luxor Hotel and Casino in Las Vegas. The exhibit, “Jewels of Titanic” is part of “Titanic: The Artifact Exhibition” and will be on display until May 31, 2013.

Charm necklace
T-Charm_Necklace Charms were believed to bring good luck and this type of jewelry was popular in the Victorian era. This necklace features a good-luck pig, a modified star with a three-leaf clover and a rose cut diamond engraved with the words “This Be Your Lucky Star.”

Button covers
T-Cufflinks These men’s button covers are made from diamond, onyx and gold. They would have been worn on a tuxedo, along with cufflinks and studs.
Diamond filigree pendant


Gold locket


Sapphire and diamond ring

Open locket
T-Open_Locket This small gold locket features an engraving in French that reads, “4 Aout 1910,” or “4 August 1910.” The owner of the locket is unknown.

Thomas William Solomon Brown’s pocket watch

Brown, a 60-year-old South African hotel owner, was a second-class passenger on Titanic, on his way to Seattle, Washington with his wife and daughter. The two women survived in a lifeboat and Brown’s watch was presented to his daughter, Edith Brown Haisman, after it was recovered in 1993.

Three diamond ring


Krossade drömmar…

Ett glasrike i spillror. Missnöjet glöder i Glasriket sedan bruken i Orrefors och Åfors tvingats stänga. Ägaren som en gång hette ”Kosta-Jesus” kallas numera ”Slaktaren”. SvD fick en sista tur i Åfors glasbruk innan det slog igen för gott.


Under det sista året har Metodi Filipov undvikit att gå in i hyttan, hjärtat av glasbruket. Det gör ont nog i själen ändå, bara av att tänka på den septemberdag i fjol när han tvingades släcka den sista av de tolv ugnarna. Att avsluta sin livsgärning i glashantverkets tjänst med att krossa stora mängder dyrbar konst mot botten av en sopcontainer innebar en tillräckligt stor förnedring.

Åfors Glasbruk har varit Metodi Filipovs arbetsplats i 43 år. När han klockan kvart i sju en disig morgon i slutet av november släpper in oss genom dörrarna återstår bara två dagar tills han ska lämna arbetsplatsen för alltid. För glasbruken i både Åfors och Orrefors har lagts ner. Det världsberömda företaget Orrefors Kosta Boda med nästan 300-åriga traditioner av svenskt konsthantverk har flyttat det mesta av produktionen utomlands. Så här trodde ingen att det skulle gå när den nye ägaren anlände för åtta och ett halvt år sedan.

Då, våren 2005, var folk lyriska i Glasriket. Affärsgeniet Torsten Jansson klev in i hyttorna med prillan under överläppen. Han skrattade, skojade och charmade garvade glasbruksarbetare med sin bohuslänska. Budskapet till publiken i ett smockfullt Kosta Folkets Hus var att den multinationella storkoncernen New Wave Group, som han med sällsynt energi byggt utifrån tonårens t-shirttryckeri hemma i källaren, skulle rädda Orrefors Kosta Boda, giganten i Glasriket.

Företaget skulle på tre år öka från 650 till 1000 anställda och få en miljard i omsättning, lovade miljardären. Det gällde bara att producera, för New Wave hade 15000 återförsäljare som bara längtade efter att övertyga kunder i alla världsdelar om att ingenting är finare och klarare än glaskristaller från djupaste Småland.

Alla var innerligt trötta på den tidigare ägaren, danska Royal Scandinavia, som inte vågade satsa, och som under sina sista ägandeår genomförde stora nedskärningar. 2003 hade 1500 personer demonstrerat mot varslet av 158 anställda i Orrefors Kosta Boda, brinnande tal hölls av Nybros och Emmabodas kommunalråd och det överlämnades en budkavle till infrastrukturministern Ulrica Messing med uppmaningen att rädda Glasriket.

Torsten Jansson, eller ”Kosta-Jesus” som snart blev hans smeknamn, såg ut att kunna inleda en ny framgångssaga, få glasskutan att vända. Årsredovisningarna för 2006 och 2007 visade plus, och det var inte bara Smålands-Posten som hyllade honom med titeln ”kungen av Glasriket”. Arbetarna i Orrefors, Kosta, Boda och Åfors var beredda att öka takten lite till, hugga i ännu mer, för att skapa framgångar, se till att glasbruken började gå med vinst igen. Många anställda började jobba frivilligt en timma extra på morgnarna, och snart kände sig Torsten Jansson så hemmastadd i Glasriket att han parkerade sin röda Ferrari utanför Kosta Herrgård och flyttade in där tillsammans med sin nya fru Ulrica Messing.

I dag suckar Metodi Filipov när han talar om ledningen för Orrefors Kosta Boda.
–Jag vill inte ha med dem att göra mer, säger han.

Den småländska glasproduktionen inleddes i större omfattning på 1740-talet, när Kosta glasbruk öppnade. I närområdet fanns tidigt ett stort intresse för glasblåsaryrket. Även de många vattendragen runt omkring var en fördel, ifall glasbruksbyggnaderna skulle börja brinna av de höga ugnstemperaturerna. Det var också välkommet med ett nytt användningsområde för skogen. Stora mängder ved gick åt till att värma ugnarna.

Till en början var det mest välbärgade människor som köpte dricksglas och annat brukbart glas, men i takt med att det byggdes upp nya byar med nya glasbruk kom det fler och fler människor till del.

Konstglaset slog igenom vid världsutställningen i Paris 1925. Glasblåsarmästaren Knut Bergqvists spektakulära ”graalteknik” med mellanskiktsdekor väckte stort internationellt gillande, liksom skålen ”Bacchuståget” och den höga ”Parispokalen” som Orrefors chefsdesigner Simon Gate format. I Paris tilldelades både Orrefors och konstnärerna flera priser och exportsuccén inleddes.

Swedish grace – elegans och exklusivitet och ett sirligt, lätt formspråk – blev allt mer attraktivt.

Orrefors har sedan dess varit en given del av Sverigebilden, ett av vårt lands absolut starkaste varumärken. Under 1900-talet byggdes det upp glasbruk med egen profil lite här och var i nuvarande Kronobergs och Kalmar län, det område vi i dag känner som Glasriket. Här har den samlade kunskapen om tillverkning av både konstglas och bruksglas fått en världsunik omfattning.

1967 sökte sig Metodi Filipov hit från sin hemstad Bitola i dåvarande Jugoslavien, nuvarande Makedonien. Hans storebror hade några år tidigare nappat på ett jobberbjudande från det svenska Glasriket, och som 19-åring gjorde Metodi samma resa. Han kom fram sent en kväll och fick börja arbeta redan dagen därpå i Boda Glasbruk, fast han inte kunde ett ord på svenska och ingenting visste om glastillverkning.
–Gubbarna var snälla, inte nonchalanta, de hjälpte till. Jag kunde inte språket men jag var glad och de var gladare. De satte pipan i min hand och visade hur man snurrar, och blåser. Jag var svettig som fanken, orolig hur det skulle gå, men jag försökte. Jag började kämpa för att lära mig, jobbade på rasterna också. Det här var min skola. Och mitt hem, säger han.

Metodi Filipov jobbade utan arbetstillstånd under sitt första år i Sverige. Kanske hade det helt enkelt glömts bort av företaget. I Australien fick två av hans yngre bröder arbetstillstånd. Bröderna lyckades nästan locka Metodi Filipov att också flytta dit, de skickade till och med en båtbiljett från Italien till Australien. Då grep högsta ledningen in. Närmare bestämt Erik Rosén, den gamla patronen, chef på Kosta Boda i 30 år.
–Erik sa till mig att ta med mitt pass. Sedan gick han till kyrkan och åkte till polisen i Emmaboda, och efter två timmar kom han tillbaka med arbetstillstånd. Det var inga problem, ett helt annat system än dagens.

Efter det kom Metodi Filipov till Åfors Glasbruk, ett annat av de berömda bruken inom Kosta Boda. Hans fru Danica Filipova anlände några år senare, fick också arbete på glasbruket i Åfors och stannade även hon i nästan 40 år. De flyttade in i byn, blev vänner till formgivarna Bertil Vallien och Ulrica Hydman-Vallien. Metodi och Danica har tillverkat ett oräkneligt antal konstföremål som Valliens designat.

Under åren som glasblåsarmästare befann sig Metodi så gott som alltid i glasbruket, var aldrig sjukskriven, började klockan fem på morgnarna. Han brukade knappt ta ut någon sommarsemester, eftersom det var den tid på året då ugnarna behövde rivas ner och byggas upp, renoveras.

–På min fritid var jag här. Det var bara att jobba, jular och alltihopa, det behövdes. Det var så på den tiden, när det var full produktion i tolv ugnar och 130 personer arbetade här, säger han.

På 1960-talet sysselsatte Glasriket cirka 4000 personer. 20 år senare hade den siffran mer än halverats. Vid det laget hade Orrefors och flera andra glasbruk börjat tillverka en del av sitt bruksglas utomlands, med syftet att i Sverige koncentrera sig mer på konstglas och hålla kostnader nere.

2002 tröttnade Lenhovdas socialdemokratiska riksdagskvinna Carina Adolfsson Elgestam på utökad outsourcing, nedlagda bruk och en aldrig sinande ström av varsel om uppsägningar. Hon föreslog en lag om ursprungsmärkning, ungefär en sådan som gäller för svenskt kött. Svaret från jordbruksministern Ann-Christin Nykvist löd att det var upp till glasbranschen. Glasrikets storaktörer har dock aldrig kunnat enas med de små om en enhetlig utformning.

Den svenska glasbranschen drabbades av finanskraschen 2008. Särskilt negativ påverkan hade kriserna inom viktiga exportmarknader som USA och Grekland. Men i Kosta uppförde New Wave outletbutiker för att locka fler turister och ett glashotell, trots att alla domstolsinstanser sa att Lessebo kommun bröt mot lagen genom att stötta hotellsatsningen med 23 miljoner kronor. Kändisar och Svenskt Näringslivs ordförande minglade vid smyginvigningen en fredagskväll i juni 2009. Samtidigt minskade Orrefors Kosta Boda sin personalstyrka ytterligare.

Många med insyn i företaget var vid det laget frustrerade över Torsten Janssons egensinnighet och att företagets ledning valde helt andra vägar för produktionen än vad de glasbruksarbetare som varit inom hantverket i decennier förespråkade. Tidigare chefer och fackliga företrädare säger att de insåg att Orrefors Kosta Boda för första gången hade en ägare som inte hade respekt för hantverket, som trodde att glas går att sälja på ungefär samma sätt som t-shirts och pennor.

Hösten 2009 strålade fackklubbsordförandena för IF Metall i Åfors, Kosta och Orrefors och några till samman på Åfors glasbruk för att ta ett eget initiativ till att rädda Glasrikets hjärta. Metallföreträdarna lanserade ett förslag om sänkta löner med 2,6 procent under ett helt år, för att Orrefors Kosta Boda skulle få råd att anställa säljare i Beneluxländerna och Tyskland. Motprestationen från företaget skulle vara att inte säga upp några anställda före utgången av 2011.

Efter några timmars överläggningar i Kosta mitt i julruschen 2009 godkände Torsten Jansson den historiska överenskommelsen. Nya storvarsel kom i alla fall. Produktionen av det världsberömda slipade Orreforsmärkta glaset flyttades från Orreforsfabriken till Kosta Glasbruk, samtidigt som ännu mer glas i både Orrefors och Kosta Bodas namn skulle börja tillverkas i länder med billigare arbetskraft.

Den här gången var det tyst utifrån. Inga demonstrationer på gatorna. Inga fördömande kommunalrådstal.

Men medan Ulrica Messings partikamrat, före detta finansministern Pär Nuder, blev ledamot i bolagsstyrelsen för Orrefors Kosta Boda var många glasbruksarbetare i det socialdemokratiskt dominerade Glasriket så förbannade att de kokade. 2011 lämnade samtliga fackliga företrädare bolagsstyrelsen i protest.

Flera fackliga representanter och tidigare chefer säger att Orrefors Kosta Boda aldrig har fungerat under New Wave, att den första succétiden var en chimär eftersom det byggdes upp stora lager, att bolaget bara producerat utan riktiga kundundersökningar, och att det storslagna glassamarbetet med modeskaparen Karl Lagerfeld var en helt missriktad satsning. Rösterna vittnar också om en frustration över att bara Torsten Janssons version av sanningen fångats upp av medierna.

Samtidigt som ”Kosta-Jesus” av vissa glasarbetare döpts om till ”Slaktaren från Dingle” har tidningsartiklar berättat att Torsten Jansson blev 2011 års mottagare av Kungliga patriotiska sällskapets Näringslivsmedalj, om hans bantarbok, och om hur han i glashotellet firades av en ekonomisk och politisk elit på sin 50-årsdag hösten 2012, med Lasse Kronér som konferencier och Stefan Löfven-familjen på plats. Då var besluten om att lägga ner två av Sveriges mest kända glasbruk redan taget, beslut som enligt finansanalytiker var nödvändiga och snarast kom för sent. En av följderna var att Metodi Filipov tvingades stänga av, eller som han sa, avrätta den sista ugnen i Åfors.

Torsten Jansson säger nej till att bemöta kritiken eller svara på några frågor om Orrefors Kosta Boda, utan hänvisar till vd:n Magnus Andersson, som i sin tur bollar vidare till produktutvecklings- och marknadschef Jenny Sundqvist. Hon skriver i ett mejl att New Wave Group investerat mest av alla ägare i Orrefors Kosta Boda och att det är svårt att definiera detta som respektlöst.

Flera mindre glasbruk i Glasriket, däribland Målerås och Skruf som producerar allt sitt glas i Småland, har klarat sig igenom kriserna. Men på Orrefors Kosta Boda har hundratals kvinnor och män blivit av med jobben, många av dem har tvingats lämna sina hus och hem. Inom Orrefors Kosta Bodas svenska glasproduktion är det numera bara drygt 50 personer kvar i fabriken i Kosta. Ledningen har kungjort att 70 eller 80 procent av det glas som är märkt med Orrefors eller Kosta Boda ska tillverkas utomlands, i till exempel Tyskland, Turkiet, Slovenien eller Thailand. Samtidigt har diskussionen om ursprungsmärkning blivit högaktuell igen.

Bruksglasets legendariska formgivare Ingegerd Råman är starkt kritisk. Hon säger att Orrefors Kosta Boda lurar kunderna när hennes hårdlanserade Orreforsmärkta dricksglas under namnet Pulse marknadsförs av återförsäljare som om de tillverkas i småländska Glasriket, när de i själva verket produceras i Tyskland. Hon kräver ursprungsmärkning direkt på glaset. Orrefors Kosta Bodas ledning avfärdar kritiken och tycker att företagets märkningssystem på kartongerna fungerar bra.

I de stängda glasbruken i Åfors och Orrefors har bara en handfull personer varit kvar det senaste året, för att städa ur och plocka bort. I Orrefors har den stora vannan med dess värdefulla platina plockats ner och det hårdsatsande e-handelsföretaget Royal Design, med bland annat Orrefors- och Kosta Boda-märkt glas på repertoaren, flyttat in med sitt lager, medan ödsligheten i Åfors blivit mer påtaglig för varje vecka som har gått. Under de sista, definitiva månaderna har enligt Metodi Filipov stora mängder mycket värdefull, överbliven glaskonst av giganter som Bertil Vallien och Åsa Jungnelius, kastats rakt ner i sopcontainers. Krossat svenskt kulturarv slängt på en deponianläggning.
–Det känns fruktansvärt, ofattbart att göra så här, säger han.

Jenny Sundqvist på Orrefors Kosta Boda skriver att det som kastats är ”glas som var skadat, ej förverkligade prover eller ansågs vara osäljbart”. Metodi Filipov skakar på huvudet. Han säger att företagsledningen ljuger. Att både färdiga och provprodukter har kastats. Glaset kan vara värt flera miljoner kronor.
–Du ser ju själv ner här i containern. Och vi har redan fyllt en container med konst, som körts till deponin. Jag kan inte ange hur mycket glaset som kastats är värt, men det är stora summor.

Även från Orrefors kommer vittnesmål om att dyrbar konst, formgiven av hjältar om Simon Gate och Edward Hald, har förstörts och skickats till deponianläggningen. Det avfärdas av Jenny Sundqvist.

Metodi Filipov gör en sista guidevandring med oss till glasbrukets alla utrymmen, till verkstad, utställningslokal, hytta, arbetsrum som världsberömde Bertil Vallien använde i nästan alla år. I hyllan och på golvet ligger glas kvar som ska till Kosta, där Bertil Vallien numera håller till.

Metodi Filipov säger sig i alla år ha haft ett helt fantastiskt jobb. Även om det var på grund av åttatimmarspass med glassaxen – när han klippte Ulrica Hydman Valliens välkända Open Minds-formationer – som han fick den kraftiga förhårdnad på ena tummen han bär med sig in i pensionsåldern.

Företagsledningen har bjudit in honom till en avskedsmiddag på glashotellet, men Metodi Filipov tackade nej. Två dagar efter vårt besök lämnar han ifrån sig sina nycklar och cyklar för sista gången vägen från bruket till sin bostad på Glasbruksvägen i Åfors.

Fredrik Loberg är frilansjournalist boende i Oskarshamn. I fjol kom han ut med reportageboken ”Håkan Juholt – utmanaren”.

Enter your email address to follow this blog and receive notifications of new posts by email.