Posts Tagged ‘jultraditioner

06
Sep
12

Jultraditioner

Den förhistoriska midvinterfesten, det så kallade midvinterblotet var en glädje- och offerfest. Den firades i skarven mellan det gamla och nya solåret. Man offrade för att få goda skördar, så man kan kalla den för fruktbarhetsfest. Man åt, drack och offrade olika husdjur till gudarna. Det sägs att även människor offrades. Vår julgris härstammar troligen från dessa fester.

När kristendomen kom till Norden försökte den tidiga kyrkan att förbjuda de hedniska sedvänjorna. De asatroende som blivit kristna firade ofta både på det påbjudna kristna sättet och sitt gamla hedniska. För att inte förlora de nykristna fick kyrkan släppa lite på firandet så det påminde mera om det gamla sättet att fira.

Dagens julfester firas på många olika sätt.

Advent – ankomst

Julen inleds med att vi firar Advent. Det är en förkortning för Adventus Domini, vilket betyder “Herrens ankomst”. Första advent börjar vårt kyrkoår, så har det varit sedan 700-talet.

Adventsstjärnan i våra fönster är som så mycket annat direktimporterat från Tyskland. Seden att hänga en lysande stjärna i fönstret kom till Sverige vid sekelskiftet och blev vanlig i hemmen på 1940-talet. Stjärnan lyste för herdarna på julnatten och sågs även av de tre vise männen. Den ledde de tre vise männen till stallet där Jesusbarnet föddes.

I advent skickar vi jul- och nyårshälsningar till släkt och vänner. Julkorten härstammar från lyckönskningarna som förr delades ut vid nyår. Det första moderna, tryckta julkortet utgavs 1843 i England. I Sverige började julkorten förekomma på 1870-talet. Vanliga blev de först på 1890-talet och då mest i borgerliga kretsar och i städerna. Det var Jenny Nyström som gjorde julkorten populära genom sin produktionstart 1894. Inte förrän ca 1910 blev seden att skicka julkort allmän.

Lucia – helgonet, ljusdrottningen

Lucia var ett sicilianskt helgon som led martyrdöden ca 304 e. kr. Hon firas av den romersk-katolska kyrkan den 13 december. Luciafirandet som vi är vana vid är en säregenhet för Sverige. Det italienska helgonet Lucia har bara namnet gemensamt med vårt firande.

Vår Lucia uppkom på 1500- eller 1600-talet bland protestanterna i Tyskland. Hon kom som en ersättning för det katolska helgonet S:t Nikolaus. Hon föreställde Jesusbarnet och kom med presenter till barnen vid jul. Hon kom i sällskap med en djävulsfigur, som på platt-tyska kallas “Dyvelskater”. I gammalsvenskan blev det “dyvelskatter”, dvs våra moderna lussekatter. Luciaseden följde med tyskarna till Sverige på 1600-talet, men försvann som julsed på 1700-talet. I landskapen kring Vänern knöts seden istället till den 13 december. Den första kända svenska ljusdrottningen sägs ha lussat på ett västgötskt slott 1763.

Den tidens skolgossar (djäknar) passade på att vid skolavslutningen gå omkring och sjunga visor för att samla in pengar inför den kommande terminen. Det kallades för “lussegången”.

Julens fasta började denna dag och det var förbjudet att äta kött under fastan. Fastan varade till julafton. Julgrisen skulle ha slaktats senast på lussenatten. Än idag äter vi fastematen lutfisk, fast numera på julafton. Av all vår moderna julmat är risgrynsgröten och lutfisken de enda rätterna som egentligen har med den religiösa helgen jul att göra.

Ljusstöpningen och julbrygden skulle också vara avklarad och man “smakade” ofta på julölet. Luciafirandet har alltid dragit med sig fester med stor förtäring av alkohol. Lussenatten ansågs vara den längsta på året. Just den 13 december hade redan under medeltiden spelat en viktig roll i svensk tradition. På runstaven markerades dagen med två furubloss och en sax. Den sistnämnda markerar att man nu kunde börja klippa av de långa nätterna.

Julskämt
– Hur går det för Lucia i år?
– Lysande!

Tomasmäss – julfrid

På Tomasdagen infaller vintersolståndet, dvs årets kortaste dag. Dagen är ca sex och en kvarts timme lång.

Julfriden startade på Tomasdagen den 21 december och varade till den sjunde eller 13 januari. Vid brott fördubblades straffet under den tiden. Julfriden gällde också djuren. Julfriden innebar också att arbetsvilan började, julförberedelserna skulle vara avklarade. Tomasdagen var helgdag i vårt land fram till 1772 och kallades tomasmäss. På den gamla runstaven utmärks Tomasdagen med en hand med utsträckta fingrar, samt ett furuträd i kors. Marknad hölls ofta i de större städerna. Numera firas inte tomasmäss.

Julskämt
– Vad gör orkestern den 23:e december?
– De har julstämning.

Julafton

På julaftonen hängde man förr upp vävnader och julmålningar. Särskilt julbrev och kistebrev omnämns. De var enkla folkliga träsnitt i grov skärteknik, men mycket färgglada och de var försedda med en upplysande vers. Dessa förekom mest i södra Sverige och försvann runt 1860.

På golvet lades halm. Rika gårdar bytte halm flera gånger under helgen, i de mindre bemedlade gårdarna fick den ligga kvar till trettonhelgen.

Julträdet skulle pyntas. Det ställdes ofta så att dess ljus syntes utifrån. Julträdet skulle hålla onda makter på avstånd. I slutet av medeltiden fanns det smyckade träd i Sydtyskland och Schweiz. Den första “riktiga” julgranen med ljus fanns i Phalz på 1660-talet. I Sverige omtalas den första julgranen i slottsmiljö runt 1741 och på 1800-talet blev den vanlig bland borgarna i städerna. Inte förrän vid sekelskiftet blev julgranen en vanlig företeelse hos gemene man. Den smyckades då oftast med färggranna smällkarameller av glanspapper och ljus. Ibland användes enar istället för granar. Numera kan en julgran se ut precis hur som helst. Vi smyckar den efter eget tycke.

Julkrubban är en romersk-katolsk sed. I Sverige var det högborgerliga hem som redan på 1800-talet hade krubba. I kyrkorna byggdes julkrubbor från ca 1930. Inte förrän efter 1960-talet blir det vanligt med julkrubbor i hemmen.

Utanför stugan restes julstänger och julkärven sattes upp. Djuren skulle ha det rent och snyggt, och de fick särskilt foder. Till helgens brasor höggs särskilt utvald ved tidigt på morgonen. Först därefter var det dags för gårdens folk att ta sig ett julbad och man bytte till rena festkläder.

Sedan avnjöts all den goda julmaten. Dopp i grytan, risgrynsgröt, lutfisk eller insjöfisk, sylta, ost, smör, bröd och julkorv serverades vanligen. Julskinka och grishuvud fanns bara i de bättre bemedlade hushållen. Öl, brännvin och juldricka tillhörde. Innan man hade läst upp sitt grötrim fick man inte smaka av julgröten. Alla medlemmar i hushållet fick sin egen hög av olika sorters nybakat bröd. En såningskaka fanns också, den sparades till vårsådden. Man dukade inte av julbordet, utan en del mat och dryck skulle stå kvar hela helgen för att gäster skulle kunna ta för sig. Man ville inte att de skulle “bära ut julen”, utan var och en skulle få sitt och tomten likaså. Man bjöd alla som kom, även de fattiga i socknen. Man gick också ut med julmat till fattiga äldre sockenbor.

Efter maten läste far i huset julevangeliet. Om det delades ut julklappar bestod de av praktiska saker så som klädesplagg, hushållssaker etc.

Julklappen härstammar från de nyårsgåvor som gavs redan i antiken. De överfördes senare till julfirandet. Skolornas och kyrkans sed att fira S:t Nikolaus den 6 december med niklaspresenter, är ytterligare en källa till vårt julfirande. Namnet julklapp härstammar från det skämtsamma sätt att överräcka en gåva förr: man smög fram och klappade på dörren, slängde in presenten och sprang därifrån. Klappen bestod av ett vedträ, en grisfot, en halmfigur eller liknande och på den satt en elak vers eller kommentar.

En av våra äldsta julsymboler är bocken. Den härstammar troligen från den bockliknande djävulsfiguren i medeltidens Nikolausspel. Ungdomarnas julfirande förr föregicks av att en yngling klädde ut sig till bock och gick runt i gårdarna. Han följdes av ett sällskap som sjöng en julbocksvisa eller framförde ett enklare skådespel för att få mat och dryck till mellandagarnas ungdomsgille. På tidigt 1800-tal blev julbocken den som i de borgerliga hemmen delade ut julklapparna, alltså en föregångare till vår jultomte. Vår tids mest kända julbock är den i Gävle.

På medeltiden klädde en mansperson ut sig till biskop och delade ut gåvor i skolorna på S:t Nikolausdagen, den sjätte december. I vissa protestantiska länder, bl a Tyskland, motarbetades denna sed av kyrkan och S:t Nikolaus ersattes av Jesusbarnet, “Kinken-Jes” på platt-tyska. Jesusbarnet representerades av en vitklädd flicka – det som sedan blev vår Lucia. På andra håll kom istället “der Weihnachtsmann”, dvs julgubben. På 1800-talets mitt blev denna julgubbe känd i Sverige genom infört julpynt. Man gav den namn efter folktrons tomte. Jenny Nyströms julkort stor betydelse för spridandet av vår nutida figur – jultomten. På 1880-talet började man i städernas borgarfamiljer klä ut sig till tomte och dela ut julklappar.

Numera firar vi julaftonen med mat och julklappar i mängder. Julen har blivit en ren familjehögtid. Man bjuder inte längre in grannar eller bekanta. Kalle Anka har intagit våra julaftnars eftermiddagar, men julbönen besöks också. Vi äter vår julmat tidigt på dagen. Ofta delas klapparna ut när Disneytimmen är över, istället för att som förr, delas ut på kvällen. I vissa hem läses fortfarande julevangeliet, men det är nog mer sällsynt nu för tiden. På många platser i landet kan man fira en s.k. alternativ jul.

Juldagen

På många håll i landet var seden så att både husbonden och drängarna fick frukost på sängen av moran. Karlarna fyllde sina pluntor med brännvin. Detta intogs sedan vid varje lämpligt tillfälle på väg till kyrkan.

På medeltiden firade man tre mässor på juldagen, den sista vid midnatt. Förr hölls julottan klockan fyra eller fem på morgonen. Man åkte släde till kyrkan och höll facklor i händerna. Hästarna smyckades med bl a bjällror. Mindre bemedlade gick till kyrkan. De hade ofta julbloss att lysa väg med. Blossen och facklorna slängdes i en hög utanför kyrkan och gav ett vackert sken. Kyrkan var vackert smyckad och den var full av tända ljus. På hemvägen hade man bråttom och körde i kapp. Den som först nådde sin gård sades få in sin skörd först av alla kommande år.

När man kom hem från julottan höll man sig i stillhet resten av dagen. Att gå i byn sågs inte med blida ögon.

Numera har julaftonens julbön (på eftermiddagen) tagit över julottans religiösa funktion. Midnattsmässan har återupptagits i vissa delar av landet. På juldagen passar vi ofta på att umgås med våra närmaste, vi åker på middag eller kaffe hos släkt och vänner.

Annandag jul

På annandagen började så alla gillen. Man var tidigt uppe för att ta särskilt god hand om hästarna.

Ungdomarna hade ungdomsgillen. Först drog man från gård till gård i ottan och “sjöng Staffan”, dvs man gick utklädd, bar med sig en stjärna och sjöng staffansvisan eller julvisan. Som tack bjöds man på vad huset förmådde. Denna mat sparades och sedan ställde man till gille på kvällen. På vissa håll kallades det att “sjunge för dörr” eller “andas-otta”. Ungdomarna roade sig också med att kasta in halmdockor till varandra. Dessa var ofta utklädda och gjorda så att de anspelade på något som hänt under året.

De vuxna ordnade knytkalas och stordanser. Man passade på att roa sig ordentligt med släkt och vänner. Nu var inte gillena slut när annandagen var över, utan de fortsatte juldagarna fram till knutsdagen.

Annandagen är även idag en festdag då man träffar släkt och vänner.
Mellandagsrean brukar tjuvstarta på morgonen.

Nyårshelgen

År 153 f. kr. flyttades det romerska nyåret till den 1 januari. I kalendern hamnade denna helg först på 500-talet. Helgen firas sedan gammalt som en av jultidens stora fester då helgen ingick i jultolften. Man åt samma mat som på julafton och man gav varandra nyårsgåvor. På nyårsnatten hade man möjlighet att skåda in i framtiden. Man vakade in det nya året och önskade sig något av nymånen. Tolvslaget var fruktat eftersom man trodde att domedagen kunde komma då. Säker var man inte förrän det gått någon timma in på det nya året.

Mycket övertro är förknippat med nyårsnatten. Det betydde lycka om en man var första besökaren på nyårsdagen, olycka om det var en kvinna. Om man fick pengar denna dag skulle man bli rik, men om man lånade ut skulle man bli fattig resten av året.
Att ringa i kyrkklockorna på nyårsnatten är en sed som spridit sig från städerna till landsbygden. På landet brukade man istället skjuta i alla fyra väderstrecken för att skrämma bort allt ont.

Numera skjuter vi raketer istället för att avfyra bössan. Nyårsnatten är fortfarande en festlig och högtidlig natt, men vi är inte lika skrockfulla längre. Vi äter och dricker gott i släkt och vänners sällskap. Många tittar på nyårsringningen och skålar in nya året innan de går ut och skjuter raketer. Andra, som vi, går ut 10 minuter före tolvslaget och skålar sedan med grannar, släkt och vänner medan vi fyrar av de första raketerna.

Fyrverkerier är inte bara trevligt. Många katter, hundar och andra djur far illa av smällarna. Den stund det tar att fyra av raketerna går väl an, men alla dessa smällare som barn och ungdomar fyrar av både under, före och efter helgen, det blir för mycket! Så snälla – låt inte dina barn springa omkring i tid och otid med smällare. De tillhör årets första timme!

Trettondedag jul – Heliga Tre Konungars dag

Denna dag innebar slutet på jultolften. “Knut kör julen ut”. Då firades stjärnans kringbärande. Man gick på tiggarstråt från gård till gård. Stjärnan skulle hållas i ständig rörelse, vilket symboliserade solens gång. Gammal som ung lekte inomhuslekar. Knutsdagen firades till minnet av hertig Knut Lavard som mördades på Knutsdagen 1131.

På 1600-talet flyttades Knutsnamnet från Trettondedagen den 6 januari till den 13 januari. Den kallas numera tjugondag Knut. Natten mellan Knut och Felix slutade julen. Då hade man knutsbal.

I många länder kallas Trettondedagen för Heliga Tre Konungars dag. Det var denna dag de tre vise männen, Kaspar, Melkior och Baltasar, vandrade till det nyfödda Jesusbarnet med sina gåvor. Stjärnan ledde dem till stallet. De tre vise männen var de första icke-judar som tillbad Jesus. Därför räknas Trettondedagen som dagen då vi firar att Jesus blev känd utanför det judiska folket. I konsten avbildas de tre vise ofta som män i olika åldrar och från olika kontinenter. Detta är ett sätt att uttrycka att hela mänskligheten står i tillbedjan inför Jesus.

Idag är det som så mycket annat barnens högtid. När jag var liten gick mina kompisar och jag från hus till hus för att “sopa ut julen”. Vi hade med oss sopkvast och skyffel och fick sopa upp barren som låg kvar. Som tack för arbetet fick vi godis, frukt eller pengar. Numera är det inte lika vanligt att barn sopar ut julen. Där emot dansar de ut julen på olika sätt. Man träffas i någon möteslokal och dansar runt granen, fikar och tomten kommer med en godispåse till barnen. Andra familjer träffas istället hos någon förutbestämd familj i släkten och dansar ut granen där, sk julgransplundring. Då är granen godissmyckad för att barnen ska få plundra den.
Svenska kyrkans mission samlar in missionskollekt denna dag.

Advertisements



Enter your email address to follow this blog and receive notifications of new posts by email.

Categories